Vanliga fraser i kafferummet

"Hej, e du på väg på lunch?"

• Verbet är uttalas oftast med ett kort e.

"Jo, vill du komma me?"

• Bokstaven d i med faller oftast bort i talat språk.
• Jo används mer omfattande i finlandssvenska än i standardsvenska, där istället ja används som svar på en jakande fråga.

"Nej fy va äcklit kaffe!"

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 
• När adjektiv i skrift slutar med igt uttalas inte bokstaven g.

"Åh va gott de doftar!" 

• Bokstaven “d” i “vad” och “t” i “det” faller oftast bort i talat språk. 

"Elä hur! Ja testa ett nytt recept"

• Ordet eller förkortas ofta i talspråket genom att slutet faller bort och l-ljudet i mitten blir kortare. 
• Verb i dåtid tappar ofta dåtidsändelsen de i tal. 
• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 

“Kan du hjälpa mej? Hur funkar den här mikron?”

• Orden “mig” och “dig” uttalas alltid “mej” och “dej”. 
• Ordet funkar är en kortform av “fungerar”.

“Jo, ja kan visa.”

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
• Jo används mer omfattande i finlandssvenska än i standardsvenska, där istället ja används som svar på en jakande fråga.

“Kaffeautomaten har gått sönder igen.” 
“Int igen! De börjar nu va dags för en ny.”

• Ordet inte uttalas ofta utan avslutande e i finlandssvenska och i många norrländska dialekter. 
• Verbet vara förkortas ofta till ett långt va. 
• Bokstaven t i det faller oftast bort i talat språk. 

“E dom här rena elä smutsiga?”

• Verbet är uttalas oftast e.
• Pronomenet de uttalas oftast dom, men kan också uttalas som de eller di (särskilt i finlandssvenskan).
• Ordet eller förkortas ofta i talspråket genom att slutet faller bort och l-ljudet i mitten blir kortare. 

“Dome nog rena. Tror ja.”

• Pronomenet de uttalas oftast dom, men kan också uttalas som de eller di (särskilt i finlandssvenskan).
• Ordet nog används på olika sätt i finlandssvenska och sverigesvenska. I Finland betyder nog ungefär säkert medan det i Sverige betyder troligen.
• Ordet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 

“Vaffö tömmer aldri nån den här?”

• I ordet varför faller bokstaven r bort både i mitten och slutet av ordet.
• Sista bokstaven i aldrig faller också bort.
• Pronomenet någon blir ofta nån i talat språk.

“Vi kan göra de tillsammans. Jag hjälper dej.” 

• Bokstaven t i det faller oftast bort i talat språk.
• Orden mig och dig uttalas alltid mej och dej. 

“Var finns de gafflar?”

• Bokstaven t i det faller oftast bort i talat språk.

“Dom finns här.”

• Pronomenet de uttalas oftast dom, men kan också uttalas de eller di (särskilt i finlandssvenskan).

"Ska ja lägga dehär i blandavfall elä kartong? Vet du var ja ska lägga de?"

• Ordet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
• Dehär är en kort variant av det här (=”this”)
• Bokstaven t i det faller oftast bort i talat språk.

"De e kartong, tror ja."
"Okej, tack"

• Ordet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 

"E dehär bioavfall?"

• Verbet är uttalas oftast med ett kort e.
• Dehär är en kort variant av det här (=”this”)

"Ja e int säker."

• Ordet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
• Ordet inte uttalas ofta utan avslutande e i finlandssvenska och i många norrländska dialekter. 

"Usch, dehär stinker." 

• Dehär är en kort variant av det här (=”this”)

"Va äcklit. Ja kan känna lukten ända hit."

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 
• När adjektiv i skrift slutar med igt uttalas inte bokstaven g.
• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 

"Ska du på möte i eftermidda?"

• I substantiv som i bestämd for slutar med -et faller avslutande t ofta bort i talat språk
• Ord som slutar med -dag, till exempel lördag och middag uttalas ofta utan avslutande g och istället ett kort a

"Jo, ska du?"

• Jo används mer omfattande i finlandssvenska än i standardsvenska, där istället ja används som svar på en jakande fråga.

"Din presentation va jättebra!"

• Verbet var förkortas ofta till va.

"Tack! Va trevlitå höra!"

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 
• När adjektiv i skrift slutar med igt uttalas inte bokstaven g.
• Ordet att före infinitiv uttalas ofta som å.

"Ja har massor å göra hela tiden."

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 

• Ordet att före infinitiv uttalas ofta som å.

"Ja också. Ja längtar så ti semestern!"

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
• L-ljudet i till faller ofta bort i talspråket.

"Va gjorde du på helgen?"

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 
• The d in vad often drops out in spoken language.

"Ja gick på teater."

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
• The pronoun jag often loses its final letter when spoken.

"Va rolit!"

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 
• När adjektiv i skrift slutar med igt uttalas inte bokstaven g.
• The d in vad often drops out in spoken language.
• When adjectives in writing end with igt, the g is not pronounced.

"Va gjorde du på vappen?"

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 
• Vappen är ett vardagligt ord för Valborg som bara används i finlandssvenskan (Valborg firas 30 april och 1 maj).
• The d in vad often drops out in spoken language.

• Vappen is a colloquial word for Valborg used only in Finland-Swedish (Valborg is celebrated on April 30 and May 1)

"Ja va på picknick me nåra vänner."

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller exempelvis jag, var och med som ofta uttalas ja , va och me.
• I ordet några faller g ofta bort i talspråket. 
• It is common for the ends of words to be dropped in spoken language. This applies, for example, to jag, var and med, which are often pronounced ja, va and me.
• The g in the word några is often silent. 

"Va gjorde du på semestern?"

"Ja va på cykeltur me familjen på Åland i två veckor."

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller exempelvis vad, jag, var och med som ofta uttalas va, ja , va och me.
• It is common for the ends of words to be dropped in spoken language. This applies, for example, to vad, jag, var and med, which are often pronounced vad, ja, va and me.

"Synd att semestern ren e slut."

• Ordet redan uttalas ofta ren i finlandssvenskt talspråk. 
• Verbet är uttalas oftast med ett kort e.
• The word redan is often shortened to ren in Finland-Swedish spoken language.
• The verb är is usually pronounced with a short e.

"Ja verkligen! Ja kunde ha stanna en vecka till på sommarstugan!"

"Ja hade en jätteskön semester!"

"Rolit! Va gjorde du?!

"Va ska du göra på sportlove?"

"Ja ska ti Lappland å skida."

• I finlandssvenskan säger man ofta skida för det som på standardsvenska heter åka skidor. 
• In Finland-Swedish the verb “skida” is often used for the standard Swedish “åka skidor”

"Så du matchen mellan Finland å Brasilien igår?"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller såg, som ofta uttalas så.

• Ordet och uttalas ibland åck, men oftast bara å. 

"Nej, ja missa den. Ja va på yoga. Hur gick de?"

• Verb i dåtid tappar ofta dåtidsändelsen -de i tal. 
•  Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller exempelvis jag, var och det som ofta uttalas ja , va och de.
   

"Ska du se på matchen ida?"

• Ord som slutar med -dag, till exempel idag uttalas ofta utan avslutande g.
   

"Självklart! Den får man int missa!"

• Ordet inte uttalas ofta utan avslutande e i finlandssvenska och i många norrländska dialekter. 

"Vilken e din favoritlåt i Eurovisionen i år?"

• Verbet är uttalas oftast e.
   

"Ja vet int. De e så svårt å välja, de finns så många bra. Har du nån favorit?"

• Ordet inte uttalas ofta utan avslutande e i finlandssvenska och i många norrländska dialekter. 
• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller jag och det, som ofta uttalas ja och de.
• Ordet att före infinitiv uttalas ofta som å.
• Pronomenet någon blir ofta nån i talat språk.
   

"Ja står int ut me den här ena låten!"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller jag och med, som ofta uttalas ja och me.
• Ordet inte uttalas ofta utan avslutande e i finlandssvenska och i många norrländska dialekter. 

"Menar du Sveriges bidrag? Int ja heller!"

• Ordet inte uttalas ofta utan avslutande e i finlandssvenska och i många norrländska dialekter. 
• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
   

"Ja va annars på en supertrevli konsert igår!"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller jag, var och supertrevlig.
   

"Låter härlit! Vilken konsert va de?"

• När adjektiv i skrift slutar med igt uttalas inte bokstaven g.
• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller var och det.

"Följer du med i politiken?"

• När adjektiv i skrift slutar med skt uttalas inte bokstaven k.
• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller inte, mycket och valet.
• Pronomenen mig, dig och sig uttalas alltid mej, dej och sej.
   

"Int så hemst mycke, förutom nu när vale närmar sej."

"Har du ren rösta?"

• Ordet redan uttalas ofta ren i finlandssvenskt talspråk.

"Nä, de har ja int. Ja har int bestämt mej ännu för vem ja ska rösta på. Har du?"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller nej, det, jag och inte.
•  Pronomenen mig, dig och sig uttalas alltid mej, dej och sej.

"Hur tar du dej ti universitete?"

• Pronomenen mig, dig och sig uttalas alltid mej, dej och sej.
• L-ljudet i till faller ofta bort i talspråket.

"Ja brukar cykla om vädre eokej men ida to ja tåge."

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller en stor del av orden i den här meningen.
   

"Tåge va helt fullt ida!"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller alla markerade ord i den här meningen.
   

"Ja, de va trångt! Fick du stå hela vägen?"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller både det och var.

"De va iskallt i morse."

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller både det och var.
   

"Ja verkligen. Ja fryser ännu."

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
   

"Ljuvlit väder ida! Äntligen lite sol!"

"Jo, de känns härlit!"

• När adjektiv i skrift slutar med igt uttalas inte bokstaven g.
• Jo används mer omfattande i finlandssvenska än i standardsvenska, där istället ja används som svar på en jakande fråga.
   

"De va så hemst väder igår!

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller både det och var.
• När adjektiv i skrift slutar med skt uttalas inte bokstaven k.
   

"Jo, de va de. Ja höll mej inomhus hela dan."

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller en stor del av orden i den här meningen.
• Orden “mig” och “dig” uttalas alltid “mej” och “dej”. 
• Ordet dagen förkortas ofta dan i talat språk

"Åj, har du också en katt?"

"Jo, vill du se?"

• Jo används mer omfattande i finlandssvenska än i standardsvenska, där istället ja används som svar på en jakande fråga.
   

"Va heter den?"

• Precis som många andra ord förkortas ofta "vad" i talat språk.
   

"Den heter Simba. Va heter din katt?"

• Precis som många andra ord förkortas ofta "vad" i talat språk. 
   

"Hur gammal e den?"

• Verbet är uttalas ofta med ett kort e.
   

"Den e ren ganska gammal, 15 år."

• Verbet är uttalas ofta med ett kort e
• Ordet redan uttalas ofta ren i finlandssvenskt talspråk. 

"Din tröja är supersnygg. Var har du köpt den?"

"Tack! Ja hitta den på loppis."

• Verb i dåtid tappar ofta dåtidsändelsen de i tal. 
• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
   

"Du har ny frisyr. Snyggt!"

"Tack! Ja tänkte att de va dags för nåt nytt."

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller en stor del av orden i den här meningen.
• Pronomenet något blir ofta nåt i talat språk.
   

"Har du vari hos frissan? Den där frisyren passar dej jättebra."

• Precis som för många andra ord faller slutet ofta bort när varit uttalas, så det blir vari. I finlandssvenska uttalas vari ofta med kort a medan vari i sverigesvenskan uttalas med långt a: vaari. 
• Orden “mig” och “dig” uttalas alltid “mej” och “dej”. 
   

"Tack! De va lite spännande för ja gav frissan helt fria händer."

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller jag och vad, som ofta uttalas ja och va.

"Va ska man ha på sej på karonkan? Borde man ha lång eller kort klänning?"

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 
• Orden  mig och dig uttalas alltid mej och dej.

• Observera att ordet karonka används i Finland, men inte i Sverige.

"Bra fråga, ja har aldri vari på en karonka. Fanns det en klädkod i inbjudan?"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller jag, aldrig och varit, som ofta uttalas ja, aldri och vari. I finlandssvenska uttalas vari ofta med kort a medan vari i sverigesvenskan uttalas med långt a: vaari.

"Vilken tid börjar festen? - Hmm, när va denu… Jo! Fördrinkarna e klockan 18. "

• Bokstaven d i vad och t i det faller oftast bort i talat språk. 
• Verbet är uttalas oftast med ett kort e.

"Ja hörde att du fyller år ida. Grattis! "

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk. Det gäller jag och idag, som ofta uttalas ja och ida.
• It is common for the ends of words to be dropped in spoken language. This applies to jag and idag which are often pronounced ja och ida. 

"Tack så mycke!"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk: mycket, som ofta uttalas mycke.
• It is common for the ends of words to be dropped in spoken language: mycket which is often pronounced mycke.

"Hur uttalar man acquisition?"

"Kan du förklara va safe space betyder?"

• Bokstaven d i vad faller oftast bort i talat språk. 

"Härlit att nån orkar tala så långsamt. "

• När adjektiv i skrift slutar med igt uttalas inte bokstaven g.

"Ja vill bara kolla att ja förstod dej rätt. Mena du att ja ska klicka på den här gröna ikonen först?"

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk.
• Pronomenen mig och dig uttalas alltid mej och dej.
• Verb i dåtid tappar ofta dåtidsändelsen de i tal. 
   

"Tack så mycke!"

• Det är vanligt att slutet av ord faller bort i talat språk: mycket, som ofta uttalas mycke.
• It is common for the ends of words to be dropped in spoken language: mycket which is often pronounced mycke.

"Okej, nu måste ja fortsätta jobba. Vi ses! "

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
   

"Kämpa på! Vi ses!"

"Ja måst verkligen gå nu. Men vi fortsätter en annan gång."

• Pronomenet jag tappar ofta den sista bokstaven i talat språk. 
• I finlandssvenska och i norrländska dialekter i Sverige uttalas verbet måste ofta måst utan e.

"Jo, så gör vi. Lycka till me möte. Hej då. "

• Jo används mer omfattande i finlandssvenska än i standardsvenska, där istället ja används som svar på en jakande fråga.
• Bokstaven d i med faller oftast bort i talat språk.
•  I substantiv som i bestämd for slutar med -et faller avslutande t ofta bort i talat språk