I Helsingfors universitets kursutbud ingår kursen Kaunokirjallisuuden lukupiiri (”Skönlitterär bokcirkel”) för internationella studerande på språkkunskapsnivå A2. På kursen läses både lyrik och prosa. Första gången man ordnade kursen använde man största delen av tiden till att behandla Salla Simukkas novell Maailman ihanin. Den ordlista och de uppgifter som kursläraren Sari Päiväririnne har utarbetat är tillgängliga för alla i Språkboosts undervisningsmaterialbank.   

Vid Jyväskylän yliopisto har Mervi Kastari undersökt bokcirklar för vuxna invandrare som ordnats inom den arbetskraftspolitiska integrationsutbildningen. I dessa cirklar lästes lättlästa skönlitterära verk på 6–10 veckor. Målet för integrationsutbildningen är språknivå B1, medan deltagarna i bokcirklarna huvudsakligen befann sig på nivå A2 (A1.3–B1). De lättlästa verk som lästes i bokcirklarna var Sisko Istanmäkis Liian paksu perhoseksi, Henning Mankells Valokuvaajan kuolema och Leena Lehtolainens Ensimmäinen murhani.  

I Åbo universitets projekt Tuntemattomalla päähän? Kaunokirjallisuus aikuisten maahan muuttaneiden suomen kielen edistäjänä” (Koneen Säätiö 2020–2023) ordnades 5 bokcirklar med korta texter och 5 romancirklar för högskoleutbildade som lär sig finska och vars språkkunskaper var på nivå B1 eller högre. Dessutom ordnades en bokcirkel där såväl studerande i litteratur som studerande i finska språket och kulturen som inte hade finska som förstaspråk deltog. I bokcirklarna lästes språkligt och narrativt intressant modern litteratur med samhälleliga teman, såsom Johanna Sinisalos Ennen päivänlaskua ei voi (2000) och Kari Hotakainens Juoksuhaudantie (2002). 

Lätt eller oanpassat?   

Lättlästa böcker fungerar utmärkt på A2-nivå, men i synnerhet högskoleutbildade som lär sig finska eller svenska vill, senast efter att ha nått B1-nivå, läsa oanpassad skönlitteratur vid sidan av lättlästa böcker. När texterna, stödmetoderna och mängden läsning anpassas efter målgruppen upplever deltagarna oftast läsningen som mycket givande.     

Ansikte mot ansikte eller på distans?  

Bokcirklar kan framgångsrikt genomföras både ansikte mot ansikte och på distans. Vad som fungerar bäst beror till stor del på målgruppen. Distansupplägg möjliggör deltagande från hela Finland och även utanför landets gränser.     

Effektiva inlärningsmetoder för deltagare på grundläggande nivå  

Om studerande på A2-nivå har tillgång till ett gemensamt språk förutom finska/svenska, kan de först läsa texterna högt tillsammans i par och sedan använda en ordlista för att förstå textens innebörd. Det är viktigt att notera att det gemensamma språket mellan de som arbetar i par inte nödvändigtvis behöver vara ett språk som läraren eller resten av gruppen behärskar. Det bästa är att arbeta med kortare textavsnitt – till exempel en halv sida åt gången.    

När man har förstått texten i stora drag diskuterar de studerande innehållet med hjälp av enkla frågor. Frågorna bör vara utformade så att svaren direkt framgår av texten eller lätt kan härledas. När hela texten har gåtts igenom på detta sätt kan man göra olika övningar som repeterar ordförråd och fraser. Först därefter diskuteras texten mer analytiskt:   

• Hurdan är huvudpersonen?   
• Varför känner/agerar huvudpersonen på ett visst sätt?   
• Hur beskrivs omgivningen?   
• Hurdan är berättaren?   
• Vad är platsen och tidpunkten för händelserna?   
• Vad är textens ämne och tema?   

Vid sidan av diskussionen studerar man de viktigaste grundläggande begreppen med hjälp av vilka man kan diskutera litteratur.   

Översättning som metod stöder förståelsen av innehållet, och många översätter texten till sitt eget språk efter behov. Om gruppen har ett gemensamt språk förutom finska/svenska kan översättningen även göras tillsammans. Många använder översättning på ett språkmedvetet sätt, där de jämför elementen i olika språk, vilket gör att översättningen också kan stöda språkinlärningen.   

Det är ändå bra att vara medveten om att när förståelsen av innehållet har uppnåtts, är det viktigt att återgå till målspråket: hur sades detta innehåll på finska/svenska, med vilka ord och med vilka strukturer. Om detta inte görs tar läsaren med sig innehållet från texten med hjälp av översättningen. Vid nästa lästillfälle kan man bli tvungen att översätta igen när man inte kommer ihåg något av de finsk- eller svenskspråkiga uttrycken och det blir svårt att diskutera boken på målspråket.   

Om man översätter för mycket kan det också bli tröttande. Då är det bra att komma ihåg att man kanske inte behöver förstå varje detalj i texten för att kunna förstå helheten tillräckligt. Överlag är det skäl att komma ihåg att det inte är meningen att bokcirkeln ska bli övning av översättning, utan översättning är bara ett steg i arbetet. 

Effektiva inlärningsmetoder med studerande som kommit längre i sina språkstudier  

För studerande som kommit längre i sina språkstudier kan man förbereda frågor om de texter som ska läsas som deltagarna får redan innan de börjar läsa, som en slags läsanvisning. Med hjälp av frågorna kan man vägleda deltagarna att på ett mångsidigt sätt reflektera både över textens innehåll, språk och deras egna tolkningar.   

Utöver bokcirkelträffarna kan inlärningen stödas till exempel på följande sätt:  

• en gemensam virtuell ordbok där deltagarna skriver ord och fraser som behöver en förklaring eller mer omfattande kontextualisering
• en läsdagbok som stöd för reflektion över det egna tänkandet och lärandet
• självständigt utförda uppgifter med hjälp av vilka deltagarna övar till exempel grammatiska fenomen som ofta förekommer i texter   
• övningar i kreativt skrivande.   

Önskemål om tolkningsbaserad diskussion  

Behoven och önskemålen för bokcirkelverksamheten varierar delvis beroende på språknivå och kan vara både gemensamma och individuellt differentierade. För att stöda sin språkförståelse behöver studerande på under B1-nivå konkreta innehållsfrågor som det finns ganska direkta svar på, medan de på B1-nivå upplever dessa frågor som tråkiga och onödiga. Ändå förstår de behovet och betydelsen av dessa frågor för andra studerande, om det finns deltagare på olika nivåer i samma bokcirkel. Om diskussionen i bokcirkeln begränsas till frågor som bara kontrollerar förståelsen kommer alla, även de under B1-nivå, att bli besvikna på diskussionen.    

De studerande vill föra en tolkande skönlitterär diskussion om texten, oavsett deras språknivå och om de själva kan delta i diskussionen på något annat sätt än genom att lyssna aktivt. Vissa känner också att de hellre skulle diskutera med andra på samma nivå, eftersom de med högre språknivå inte alltid godkänner tolkningarna från dem på lägre nivå eller pratar så snabbt att de med lägre nivå inte hinner formulera sina tankar.     

Deltagarna kan ha nytta och glädje av bokcirklar på många olika vis. 

1. Skönlitterära upplevelser på målspråket och en känsla av framgång: jag kan läsa boken på finska/svenska och njuta av den.  
2. Att läsa skönlitteratur och diskutera den tillsammans vidgar och diversifierar förståelsen av Finland. Litteraturen kan också möjliggöra en kritisk hållning till det finska samhället. 
3. Att läsa skönlitteratur och diskutera det man läst utvecklar språkkunskaperna på många olika nivåer, särskilt vad gäller ordförråd och förståelse för språkets olika register. 
4. Bokcirkeln bildar en kamratgrupp som ökar den språkliga delaktigheten och aktörskapet. 

Vid valet av verk kan man i första hand utgå från texternas konstnärliga kvalitet och deras samhälleliga behållning. Det lönar sig att välja texter som hjälper deltagarna att gestalta olika texttyper och bekanta sig med många olika språkliga register och sätt att berätta. På grundläggande språknivå är det naturligtvis viktigt att fundera på hur lätt eller svår texten är, till exempel med tanke på ordförrådet, strukturerna och den gemensamma bakgrundskunskapen.  

I bokcirklar kan man använda både korta texter (från dikter till noveller och sångtexter) och hela romaner. Om man läser 30 sidor per vecka under en bokcirkel som pågår en termin, hinner man läsa en roman på cirka 300 sidor. En lämplig mängd att läsa per vecka beror naturligtvis på textens svårighetsgrad. Det är också bra att uppmärksamma tillgängligheten till texter, till exempel i bibliotek. 

Lättlästa verk   

Tips om lättlästa böcker finns bland annat på LL-centers webbplats. Om man redan har en bra bok i åtanke lönar det sig att undersöka om den finns tillgänglig i en lättläst version. Kom också ihåg att det finns skönlitteratur som skrivits direkt på lättläst språk. 

• Fárová, Lenka 2020: Kääntäminen ei ole kirosana. Kääntäminen suomen kielen opetuksen osana”, s. 248–261. Sirkku Latomaa, Yrjö Lauranto (toim.), Päättymätön projekti III – kirjoitettua vuorovaikutusta eri S2-foorumeilla. Helsinki: Helsingin yliopiston suomalais-ugrilainen ja pohjoismainen osasto
• Jytilä, Riitta & Niina Kekki 2022: Kohti ylirajaista lukemista. Lukupiiri aikuisten maahanmuuttaneiden yhteisöllisen oppimisen menetelmänä. Aikuiskasvatus 42:2.  
• Kastari, Mervi 2020: Aikuisten S2-oppijoiden kielenoppimisen kokemuksia selkomukautetun kaunokirjallisuuden parissa. Puhe ja kieli (nro 4/2019) 
• Kastari, Mervi 2020: S2-lukija tulkitsijana selkomukautetun kaunokirjallisuuden lukupiirissä. AFinLA-teema nro 12: Kieli ja taide – soveltavan kielentutkimuksen ja taiteen risteämiä. 
• Kekki, Niina, Jytilä, Riitta & Parente-Čapková, Viola 2023: Kulttuurisen kielenoppimisen jäljillä. Aikuisten suomenoppijoiden kokemuksia lukupiirissä. Sananjalka. Suomen Kielen Seuran vuosikirja 65.  
• Kekki Niina, Jytilä Riitta, Parente-Čapková Viola 2023. Tuntemattomasta tuttua: Lukupiireistä syvyyttä aikuisten maahanmuuttaneiden kielen ja kulttuurin opetukseen. Teoksessa Kim Tytti ym. (toim.). Kieliä ikä kaikki: Jatkuvaa kieltenoppimista kestävään tulevaisuuteen. Turku: Turun yliopisto.  
• Parente-Čapková, Viola, Jytilä, Riitta & Kekki, Niina 2023: Filologinen lähilukeminen aikuisten maahan muuttaneiden lukupiirissä. Lukemisen kulttuurit: tutkimusnäkökulmia lukemisen merkityksiin, tapoihin ja opetukseen. Toim. Ilona Lindh, Pirjo Hiidenmaa & Sara Sintonen. Helsinki: Gaudeamus.